Work In Progress (mostly notes in Swedish)

Kynicism (Sloterdijk)
"Kynicism represents the popular, plebeian rejection of the official culture by means of irony and sarcasm: the classical kynical procedure is to confront the pathetic phrases of the ruling official ideology — its solemn, grave tonality — with everyday banality and to hold them up to ridicule, thus exposing behind the sublime noblesse of the ideological phrases the egotistical interests, the violence, the brutal claims to power. This procedure, then, is more pragmatic than argumentative: it subverts the official proposition by confronting it with the situation of its enunciation; it proceeds ad hominem (for example when a politician preaches the duty of patriotic sacrifice, kynicism exposes the personal gain he is making from the sacrifice of others)."

Samlarkort
Mina allra första anteckningar inför denna kurs sådde en idé om att arbeta med samlarkort på något sätt. Då skrev jag såhär:

Collecting cards
Planting ideas
Swift exhibitions

Uggla-tolkningar
"To Pretend a Past and Build a Future (Fuck You, Misogyny)"

Om att omdefiniera vad Uggla står för och medvetet missförstå hans (eventuella) sexism för något helt motsatt.

Varför Uggla?
För att han alltid gått ut på bred front. Han är inte en fackelbärare för något särskilt egentligen utan vill provocera "i allmänhet".
Hans musik spänner från avancerade rockkompositioner med sluga punktexter, till arenaflörtande populistisk trala-pop om att vara vit straight man.
Han har själv sagt att queerteori och Uggla inte går ihop.
Att göra denna supersvenne och griniga vingubbe till queer-rörelsens förkämpe är fascinerande enkelt, och blir både roligt och tankeväckande.
Han sjunger ofta för individens fria val och förakt mot människors översittarfasoner, vilket (med lite fantasi) kan likna retorik kring socialt konstruerade kön och motstånd mot heteronormer.

Om att försvara det som är fult och ofullbordat

Varför Uggla?
För att han aldrig ber om ursäkt för vad han gör. Han älskar David Bowie lika mycket som han älskar hejarklacksramsor. Han försöker inte yrka på någon kvalitet, annan än som samhällskommentator. Han personifierar kynismen i sin musik genom att ständigt attackera det som är trendigt och accepterat i samhället (låten "Trendit Trendit", "Passionsfrukt" och "För Kung och Fosterland" tex). Vare sig det är jämställdhet mellan kön, amfetaminbruk på jobbet eller svart arbetskraft.
Det är aldrig Uggla som fullbordar Ugglas låtar, utan åhörarna är alltid de som slutligen skriver under på eller reagerar emot det han gör. Beskrivet i låten "Jånni Balle" bland annat.
På så vis ges vi en sällsynt möjlighet att omtolka och redefiniera Uggla hur vi vill.